Pappa,,,alla vet vi att livet inte varar för evigt,men ändå blir man rädd
när de nära och kära blir dåliga.Pappa har haft många tuffa strider i
sitt liv började redan när han var i slutet på de 40,,med hjärtinfarkt,sen
har det fortsatt med ytterligare hjärtproblem ,sen kom stroken både en
o två gånger och sen en massa små sk tior.Från att ha varit en energisk
och aktiv människa till att sakta brytas ner .Ändå ha humöret uppe, glimten
i ögat, och hans enorma vilja att gå vidare ibland lite för envis.
Nu är min pappa idag strax över 70 och har då fått en ny stroke,jag har sett
att han blir svagare för varje år dessa smällar har börjat ta ut sin rätt.
Har försökt intala mig förbereda mig på att detta kan bli sista gången,vi
är tillsammans här i livet,,men ändå blir man så ledsen nästan ångestladdat
måste vara hos honom,,,MEN JAG ÄLSKAR HONOM JU HAN ÄR MIN PAPPA.
Ska åka in till honom idag igen,,,,,,,,
Återseende=)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar